Livets universitet
När jag kom till Vesterbro var det som att komma hem. Så sjunger Thåström i ”Sönder Boulevard” och jag instämmer! Stadsdelen i Köpenhamn, och då företrädesvis kvarteren bakom sydvästra utgången från Hovedbanegården, vid Reventlowsgade, är jag bekant med sedan snart fyra decennier. Var här första gången under tidigt 1980-tal. Minns särskilt en nyårsfest på Istedgade. Den ökända gatan som leder ända ner till Enghave Plads. Strassen, som den också kallas, har besjungits av ett flertal artister. Natasja och Peter Belli för att nämna några. Den sociala misären har genomsyrat omgivningarna här sedan mitten av 1800-talet, då föregångaren till nuvarande centralstationen stod klar. Jag vill ta fasta på författaren Dan Turèlls bevingade ord istället för att fördjupa mig i en socialrealistisk skildring. Kvarteren nära stationen, och då särskilt Istedgade, har kommit att kallas ”Livets universitet”. Vad menar Turèll med det och vad har dessa kvarter förlä